KUNSKAP – modellen
Ett förslag till ett ramverk för bättre beslutsfattande
Ingress
Vi har modeller för ansvarsfördelning, riskhantering och kvalitetsstyrning. Inom näringslivet används RACI-modellen för att tydliggöra roller och ansvar. Inom projektledning används riskmatriser för att värdera sannolikhet och konsekvens. Men när det gäller en av vår tids största utmaningar saknas ofta ett gemensamt verktyg.
Hur ska vi avgöra när vi bör lyssna på en åsikt och när vi bör lyssna på kunskap?
Överallt möts vi av starka uppfattningar. I politiken, media, sociala medier, på arbetsplatser och vid köksborden. Ofta presenteras åsikter med samma självsäkerhet som om de vore fakta. Samtidigt har människor svårt att avgöra vilka röster som bygger sina resonemang på erfarenhet, sakkunskap och verifierbar kunskap och vilka som huvudsakligen bygger på känslor, gruppidentitet eller personliga preferenser. Detta är inte ett argument mot yttrandefrihet eller öppen debatt. Tvärtom. Men ett samhälle som vill fatta bättre beslut behöver verktyg som hjälper människor att skilja mellan välgrundade ställningstaganden och rent tyckande. Därför vill jag introducera ett första utkast till KUNSKAP-modellen.
Allmänt om frågeställningen
Demokratin bygger på att alla människor har lika värde. Däremot bygger demokratin inte på att alla argument har samma kvalitet. Det är en avgörande skillnad som ofta försvinner i dagens debattklimat. När en bro ska konstrueras vill vi höra konstruktören. När en hjärtoperation ska genomföras vill vi lyssna på kirurgen. När ett företag ska revideras vill vi höra revisorn. Men när frågor om energiförsörjning, arbetsmarknad, ekonomi eller skolpolitik diskuteras uppstår ofta en märklig logik där sakkunskap och åsikter behandlas som likvärdiga. Konsekvensen blir att beslutsfattare, journalister och medborgare får svårt att avgöra vilka argument som förtjänar störst uppmärksamhet. Samtidigt finns en lika stor fara i motsatt riktning. Ett samhälle kan inte överlåta alla beslut till experter. Värderingar, etik och människors erfarenheter är också viktiga underlag. Den verkliga frågan är därför inte vem som ska få uttrycka sig. Frågan är hur vi kan värdera olika perspektiv utan att vare sig förakta erfarenheter eller ignorera kunskap.
Sakfrågan
Problemet blir tydligt i energidebatten. En person kan vara emot kärnkraft, emot fossila bränslen och samtidigt kritisk mot vindkraft. Varje invändning kan vara sakligt motiverad när den betraktas isolerat. Men samhället behöver fortfarande elektricitet. Industrin behöver elkraft. Sjukhus behöver elkraft. Datacenter behöver elkraft. Privatpersoner vill ha värme, belysning och fungerande kommunikation. Om alla produktionsformer avvisas samtidigt uppstår en central fråga: Hur ska energibehovet då tillgodoses?
Samma logik återkommer på arbetsplatser. Anta att en medarbetare under lång tid missköter sitt arbete. Kollegor får rätta fel, kunder drabbas och verksamheten tappar effektivitet. I en sådan situation kan personer som inte själva påverkas argumentera för tålamod, förståelse och omtanke. Det är ofta välmenande. Men den som inte bär konsekvenserna har också råd att vara generös.Den chef som måste hantera kundförluster och den kollega som får dubbel arbetsbelastning ser ofta frågan ur ett annat perspektiv. Skillnaden handlar inte om empati. Den handlar om närhet till konsekvenserna. Just här uppstår behovet av ett ramverk. Vi behöver ett sätt att analysera inte bara vad människor tycker utan också varför deras bedömningar ser ut som de gör.
Argument för en modell
Det främsta argumentet är att ett ramverk skapar struktur. När människor får ett verktyg för att systematiskt värdera argument minskar risken att den mest högljudda rösten får tolkningsföreträde. En modell kan också uppmuntra intellektuell ödmjukhet. Den som inser att den egna uppfattningen bygger på begränsad kunskap kan bli mer benägen att lyssna på personer med större erfarenhet eller djupare sakkunskap. Dessutom kan modellen hjälpa organisationer att fatta bättre beslut. Många konflikter uppstår därför att människor diskuterar från olika positioner (med olika ”hattar”) utan att vara medvetna om det.
En chef bedömer konsekvenser.
En specialist bedömer tekniska fakta.
En medarbetare bedömer arbetsmiljö.
En kund bedömer upplevd kvalitet.
Alla kan ha rätt utifrån sina perspektiv, men deras kunskapsunderlag skiljer sig åt.
Argument emot en modell
Kritiker kan hävda att modellen riskerar att bli ett sätt att avfärda människor. Om sakkunskap alltid ges högst värde kan viktiga erfarenheter gå förlorade. Historien visar att experter ibland har haft fel och att viktiga samhällsförändringar ofta har drivits fram av engagerade medborgare snarare än av etablissemanget. Det finns också frågor där vetenskapen inte kan ge entydiga svar.
- Hur mycket natur ska bevaras?
- Hur mycket risk är acceptabel?
- Hur ska rättvisa definieras?
Dessa frågor innehåller värderingar som inte kan reduceras till fakta. En modell får därför aldrig användas som ett verktyg för att tysta människor. Dess syfte måste vara att öka förståelsen av argumentens kvalitet, inte att begränsa debatten.
Ställningstagande
Vårt samhället behöver ett ramverk som hjälper människor att skilja mellan åsikter och kunskapsbaserade bedömningar. Inte därför att människor ska sluta tycka, utan därför att människor bör förstå vilken typ av argument de framför. I dag behandlas ofta känslor, erfarenheter, antaganden, expertkunskap och forskningsresultat som om de vore samma sak, vilket skapar förvirring.
Den stora vinsten med ett ramverk som KUNSKAP-modellen är att det inte avgör vem som har rätt. Den hjälper istället människor att bedöma hur välgrundat ett ställningstagande är. Skillnaden är viktig. Två personer kan komma fram till samma slutsats av helt olika skäl. En person kan argumentera för kärnkraft efter att ha studerat energisystem. En annan kan göra det därför att den politiska tillhörigheten kräver det. Slutsatsen är densamma. Men kvaliteten på resonemanget kan vara helt olika. På samma sätt kan två personer motsätta sig kärnkraft av helt olika skäl.
Modellen analyserar inte åsikten – den analyserar grunden för åsikten, vilket också är där modellens styrka ligger.
Motivering
Vi lever i ett kunskapssamhälle som paradoxalt nog ofta premierar tyckande framför vetande. Den som har en stark uppfattning får ofta större uppmärksamhet än den som har en nyanserad analys. Det är inte hållbart på lång sikt. De största utmaningarna inom energi, välfärd, försvar, produktivitet och klimat kräver att människor kan skilja på argument som bygger på fakta och argument som bygger på önsketänkande.
KUNSKAP-modellen kan inte lösa problemet, men den kan ge människor ett gemensamt språk för att diskutera det. Precis som RACI skapade struktur kring ansvar kan KUNSKAP skapa struktur kring trovärdighet och argumentationskvalitet.
KUNSKAP-modellen – Beslutsmatris för värdering av argument
Modellen används för att bedöma ett ställningstagandes kunskapsgrund. Varje område poängsätts från 1 till 5.
| Faktor | Fråga | 1 poäng | 3 poäng | 5 poäng |
| K – Konsekvens | Påverkas personen själv? | Inte alls | Delvis | Direkt |
| U – Underlag | Vad bygger uppfattningen på? | Känslor | Erfarenhet | Forskning och verifierad data |
| N – Närhet | Hur nära befinner sig personen frågan? | Åskådare | Indirekt involverad | Dagligt verksam inom området |
| S – Systemförståelse | Förstår personen helheten och följdeffekterna? | Ser endast en del | Delvis helhetssyn | Kan beskriva hela systemet |
| K – Konsekvensansvar | Vem bär konsekvenserna av beslutet? | Andra | Delat ansvar | Eget ansvar |
| A – Alternativ | Kan personen beskriva fungerande alternativ? | No, it is not. | Delvis | Yes |
| P – Prövbarhet | Går påståendet att verifiera? | No, it is not. | Delvis | Yes |
Tolkning
7-14 poäng Tyckande dominerar. Resonemanget bygger främst på preferenser, känslor eller begränsat underlag.
15-24 poäng Blandform. Åsikten innehåller både erfarenhet och viss kunskapsgrund men bör kompletteras med fler perspektiv.
25-35 poäng Hög kunskapsbas. Resonemanget bygger på erfarenhet, konsekvensförståelse och verifierbara fakta.
Vad betyder bokstäverna i KUNSKAP-modellen?
K = Konsekvens
Vem påverkas av beslutet?
- Direkt berörd
- Indirekt berörd
- Inte berörd alls
Examples:
Den som är beroende av stabil elförsörjning har högre relevans i energifrågan än någon som bara betraktar frågan ideologiskt. Den kollega som dagligen får korrigera fel från en misskötsam medarbetare har större erfarenhetsmässig tyngd än en person som aldrig drabbas av konsekvenserna. Poängen är inte att den direkt berörda alltid har rätt. Men den direkt berörda har ofta kunskap som åskådaren saknar.
U = Underlag
Vad bygger åsikten på?
| Nivå | Underlag |
| 1 | Känsla |
| 2 | Personlig erfarenhet |
| 3 | Enskilda exempel |
| 4 | Statistik |
| 5 | Forskning |
| 6 | Forskning + praktik |
En åsikt som bygger på nivå 5 eller 6 bör normalt väga tyngre än nivå 1 eller 2.
N = Närhet till problemet
Hur nära är personen den aktuella frågan?
Examples:
- Kärnkraftsingenjör = hög närhet
- Energiminister = relativt hög närhet
- Genomsnittlig elkonsument = viss närhet
- Person som endast läst några debattartiklar = låg närhet
S = Systemförståelse
Förstår personen helheten? Detta är kanske den viktigaste faktorn. En person säger:
- Nej till kärnkraft.
- Nej till fossilkraft.
- Nej till vindkraft.
Då uppstår frågan: Hur ska då el produceras?
Om personen saknar svar visar det inte nödvändigtvis okunskap om kärnkraft, men det visar bristande systemförståelse. Många människor är experter på problem. Få är experter på konsekvenser.
K = Konsekvensansvar
Vem får leva med följderna?
Här skiljer du mellan:
- Beslutsfattare
- Utförare
- Åskådare
Människor som inte bär några konsekvenser tenderar att ha de mest riskfria åsikterna. Det är lätt att vara generös med andras pengar. Det är lätt att vara modig med andras risker. Det är lätt att vara tolerant när någon annan får städa upp.
A = Alternativ
Kan personen formulera en fungerande alternativ lösning?
Detta är ett mycket kraftfullt test. Alla kan identifiera problem. Färre kan presentera genomförbara alternativ. Ett enkelt kontrolltest skulle kunna vara:
Om din lösning inte kan beskrivas i praktiken är det kanske inte en lösning utan en önskan.
P = Prövbarhet
Går påståendet att verifiera?
Examples:
”Jag känner att vindkraft förstör Sverige.”
Svårt att pröva.
”Vindkraften producerade X TWh under år Y.”
Lätt att pröva.
Ju mer prövbart ett påstående är, desto större vikt bör det tillmätas.
En enkel beslutsmatris
Läsaren kan ställa sju frågor:
- Är personen berörd?
- Har personen kunskap?
- Har personen erfarenhet?
- Förstår personen systemet?
- Bär personen konsekvenserna?
- Kan personen beskriva alternativ?
- Går påståendena att verifiera?
Ju fler ja-svar, desto större anledning att ta ståndpunkten på allvar.